Jag är fascinerad över hur människan slits mellan livets stora gåtor och den banala verkligheten. Ena sekunden funderar jag på varför jag finns, den andra vad jag ska äta till middag.
Precis det handlar min bok om. Huvudpersonen har med en stor sorg som gör att hon lever med ett existentiellt frågetecken som hon måste flytta på varje gång hon ska gå utanför dörren. Samtidigt fortsätter hon sina dagliga rutiner, går till jobbet, dricker sitt kaffe, handlar osv.
Varför jag finns, det vet jag inte. Men jag hoppas att det är för min familj och vänners skull och för att få skriva och beröra. Till middag ska jag i alla fall äta fiskpinnar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar