måndag 27 februari 2012

Missa inte.

En väl berättad historia kan vara något av det vackraste som finns. Då och då producerar SVT små pärlor som får en att må riktigt dåligt och bra på samma gång. Som den underbara serien  30 grader i februari som sänds ikväll på SVT1 kl 21 (Finns på SVT Play).

Förutom människoporträtten så blir jag gripen av de små detaljerna. Som när den unga munken som får i uppgift av sin mästare att gå ut och ta reda på var kärleken känns - här (pekar på magen), här (pekar på nedre regioner) eller här (pekar på hjärtat).

Den unga munken går ut och spenderar en dag vid havet med flickan han älskat så länge (som för övrigt heter "Joy" - bara det!) och när han kommer tillbaka  har han hittat svaret:
"Kärleken känns i hela kroppen."

Rysningar (på ett bra sätt).

torsdag 23 februari 2012

Som en åsna mellan två Word-dokument.

Just nu har jag två strålande bra idéer till nästa manus, jag vet bara inte hur jag ska kunna välja.

Den ena är en roman i ett känsligt, men viktigt, ämne som skulle kunna debatteras en hel del.
Den andra är en idé som föddes i ett spännande samarbete och skulle kunna bli en hel serie.

Kanske får jag börja med att skriva ett utförligt synopsis på båda och sedan se vilken jag känner mig mest "sugen på". Välja med hjärtat. För som jag lärt mig det senaste året, så krävs det mycket lust och passion för att orka igenom ett helt manusarbete. Men jag har ju sådan lust att skriva båda! Och dessutom 10 idéer till där i byrålådan som jag vill hinna förverkliga.

I-landsproblem. (I som i "idé".)

onsdag 22 februari 2012

Vad krävs av en bra roman?


Enligt Magnus Utvik krävs det några viktiga ingredienser för en bra roman. Magnus är författare och recensent från Gomorron Sverige, läser 3 romaner i veckan och är känd för den så kallade Utviks-effekten som säljer slut de böcker han gett högt betyg.

-       Huvudkaraktären måste engagera. Den måste vara mångfacetterad så att du blir intresserad av den och dess öde. Tror man på karaktären kan historien gå lite hur som helst.

-        Ett bra språk. Det kan vara ett rakt språk som inte nödvändigtvis behöver vara fullt av metaforer. ”Det får gärna vara okonstlat men aldrig konstlöst.”

-       Ämnet för romanen måste vara något författaren brinner för. Något som bränner till. Ställ dig frågan: Behövs den här boken egentligen?

-       Underskatta inte läsaren. En bok som är för lång eller för självklar ger ingen spänning. Jobba med undertexten. 

-       Fånga läsaren redan i första stycket. T ex ”Den sista prärievargen” börjar med 15 sidor där huvudkaraktären är hos psykologen. Men det går för det är så bra skrivet.

-       Slutet måste vara oväntat och förlösande.

Slut.

måndag 20 februari 2012

"Hur var det att skriva den andra boken jämfört med en första?"


”Som att med hoppsasteg glatt springa över en vacker sommaräng (första boken). Flyga fram över det gröna gräset med glädje och när du kommer fram till andra sidan möter du någon som knackar dig på axeln, pekar bakåt och säger ”Du vet att det där var ett minfält va?” (andra boken...). ”

Maria Ernestam


fredag 17 februari 2012

"Skriv med stängd dörr. Redigera med öppen."

(Eller var det "Skriv med stängd mun. Redigera med öppen...?")

Stephen King





Trevlig helg!

onsdag 15 februari 2012

Minnen av en kväll som fick mig att le.


Helena von Zweigbergk berättade i torsdags att hon inte tyckte om sitt namn när hon var liten (och det kan man ju förstå, men jag tycker det är vackert). Så här stavade hon det i skolan:

"Z. W. Sen började jag gråta..."

Scanpix

tisdag 14 februari 2012

Kärleken, den kärleken.

Den som smyger sig på. Som växer. Som överraskar. Som bränner som en evighet och samtidigt bara en sekund. Som får en att känna sig som om man är 19 fast man är 92. Eller som 92 fast man är 19.

Idag är kärlekens (och Alla hjärtans) dag och då läser jag gärna en kärleksdikt eller två. Den vackraste jag vet är den här (som jag tyvärr inte kommer ihåg vem som skrivit men som jag har typograferat upp på min vägg:)

"En snöflinga landade på din tunga. 
Jag hann inte ens kyssa bort den.
Men för snöflingan var ögonblicket livslångt."



måndag 13 februari 2012

Hur kom din första bok till?


Malin Persson Gioloto fick sparken från sitt jobb som advokat. ”Jag skapade en karaktär som fick må dåligt istället för mig.”

Helena von Zweilgberg skrev sin första bok ”För att skapa mod och utrymme att berätta något.”

Kajsa Ingmarsson berättade att det var en längtan efter frihet: ”Efter att i flera år skrivit åt och för andra satte jag mig ned och gjorde något som bara vara jag. Något där jag fick ta min idé hela vägen.”

Mitt eget manus är en blandning av dessa tre. Jag skapade en karaktär som  jag trodde låg väldigt långt ifrån den jag var – bara för att i slutet upptäcka att jag omedvetet hade skrivit om mig själv.

I mitt yrke skriver jag texter åt andra och därför har jag länge längtat efterkänslan av att arbeta med en bok – med min egen röst. Det och en historia att berätta är det som driver mig. 

Vad driver dig? 

fredag 10 februari 2012

En kväll i ordens tecken.

Igår var jag på en härlig och lärorik skriv- och författarkväll med Kajsa Ingemarsson, Helena von Zweigbergk, Maria Ernestam och Malin Persson Giolito – ett fantastiskt initiativ av Christina Stielli som saknat den här typen av råd när hon själv började skriva. På plats fanns också Magnus Utvik recensent från Godmorgon Sverige.

Här satt alltså fyra erfarna författare (och en tyckare) hela kvällen och delade med sig av råd och berättade hur de började en gång. Min penna glödde där i teatermörkret och jag lovar att dela med mig av tipsen i veckan som kommer. Bland annat hur den första boken kom till, hur deras skrivprocess ser ut och hur mycket som egentligen är hårt jobb och hur mycket som är magi...
Mötte också en trevlig bloggläsare (Hej Helen!) och kunde utbyta erfarenheter.

Så nu börjar jag helgen med ett underbart citat från Kajsa om hur det är att vara författare på heltid:

"Det är ju lite underligt att hela dagarna bara gå omkring och umgås med personer som man hittat på själv."

Trevlig helg!

torsdag 9 februari 2012

Ser fram emot kvällen.

Ikväll ser jag fram emot att lyssna på Kajsa Ingemarsson, Helena von Zweigbergk, Maria Ernestam och Malin Persson Giolito på författarkvällen "Skriv för livet!" Magnus Utvik kommer också och berättar om vad en recensent vill ha...och inte vill ha.

Vässar öronen.

torsdag 2 februari 2012

Selma, kära Selma.

Jag håller på att lära känna Selma ännu bättre nu. Mycket tack vare boken "Du lär mig att bli fri - Selma Lagerlöf skriver till Sophie Elkan".

Den känns lite som att tjuvläsa någons dagbok. Breven får mig att beundra henne om möjligt ännu mer. Modigare kvinna får man leta efter - dels att leva så okonventionellt som hon gjorde (ogift, ensamstående, föreläsare - måste varit väldigt provocerande på den tiden). Hon vågade också satsa på sitt konstnärskap. Och hon var modig nog att följa sitt hjärta och leva efter det, trots att det inte ansågs "naturligt" (både hennes läggning och livsstil).

Det är också fascinerande att läsa att hon faktiskt också tvivlade på sin talang ibland. Och refuserades. Hon uttrycker ofta ångest över sina karaktärer och över sitt språk. (Men åh, vilket språk hon har!)

Så här skriver hon till Sofie om att leva som "ogift":

"Att du ej vill erkänna ogifta kvinnor för fullgångna varelser har jag svårt att tänka mig. Naturen är ju så rik att för en arbetande människa, jag menar ej för drönare, skall det alltid finnas massor af egenskaper att utveckla äfven om könsinstinkterna blifva otrillfredställda. Det är nog äfven så att det går an i världen att alla bli gifta och mödrar, naturen vill det ej. Man skall ej hänvisa till att detta är naturligt, det egna är just, att naturen är ytterst medgörlig i detta fall."

(Lite sorgligt att det än idag anses "onaturligt" för en kvinna att inte bli moder. Tur att vi i alla fall skippat ordet "drönare"...)

Go Selma!