Något av det bästa med ord är att de har förmågan att trösta. Ibland när jag känner mig nere eller har läst något om världen som är så hemskt att allt känns svart, dyker några strofer oväntat upp och tröstar mig.
”Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,
Det dör som en stormvind i öknen bort.”
Det dör som en stormvind i öknen bort.”
Vad som än händer och hur hemskt det än känns just nu så kommer det att passera. Vi glömmer aldrig, men vi fortsätter.
”Men sanningen lever. Bland bilor och svärd
Lugn står hon med strålande pannan.
Hon leder igenom den nattliga värld
Och pekar alltjämt till en annan.”
Lugn står hon med strålande pannan.
Hon leder igenom den nattliga värld
Och pekar alltjämt till en annan.”
Det är därför det är så viktigt att försöka följa det vi tror på. Skapa gott och utgå från oss själva. För ondskan får inte vinna kampen. Varken om världen där ute eller om din.
”Så fatta all sanning, så våga all rätt,
Och bilda det sköna med glädje!
De tre dö ej ut bland människors ätt,
Och till dem från tiden vi vädje.
Vad tiden dig gav må du ge igen,
Blott det eviga bor i ditt hjärta än.”
Och bilda det sköna med glädje!
De tre dö ej ut bland människors ätt,
Och till dem från tiden vi vädje.
Vad tiden dig gav må du ge igen,
Blott det eviga bor i ditt hjärta än.”
(ur Esias Tegnér Det eviga.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar