F.Ä.R.D.I.G. - Välkommen 2012!

Nu är den helt klar! Genomläst. Korrad. Omformulerad. Färdig.

Jag ska vänta med att skicka in det i någon vecka och sedan skicka in manuset till några kontakter och se hur det går. (Och så ska jag äntligen få börja på bok nummer två - för jag har en så grym idé där! Återkommer om den.)

När jag startade den här bloggen för ett år sedan var det för att varje dag påminna mig om mitt manus. Och jag trodde att manuset i princip var klart. Nu inser jag att jag precis bara hade börjat: Börjat hitta ett språk som var mitt. Börjat förtydliga drömmen och vad den egentligen innebär i praktiken. Börjat hitta rutiner och metoder att skriva på. Börjat hitta andra med samma dröm och lära mig av deras erfarenheter.

Så jag har insett att skriva manus tar TID och TÅLAMOD. Tre år har det tagit och 6 gånger har jag arbetat om manuset för att stryka, lägga till och förbättra. Men nu är manuset så klart att jag inte kan göra mer. Det är en underlig känsla.

Och visst infinner det sig en tomhet nu när det stora arbetet är färdigt. En tomhet efter karaktärerna som jag umgåtts dagligen under så lång tid. Ett kapitel i mitt liv är avslutat.

Nu börjar nästa.

Korrigerad baksidestext skulle låta ungefär så här:

Eva lever hon i tomheten efter den familj hon en gång hade och ägnar dagarna åt att hitta modet och tillvägagångssättet att avsluta sitt liv. Hon har redan bestämt när det ska ske: den 24 december. Julafton.

För att orka fram till dess har Eva två överlevnadsstrategier: Att följa sina dagliga rutiner och att aldrig, aldrig låta det vara tyst. Med lurarna ständigt i öronen fortsätter hon att gå till jobbet, där ingen vet vad som har hänt. Fortsätter att heja på grannarna. Fortsätter att handla sin mat. Fortsätter att dricka sitt kaffe.

Två dörrar bort bor Monika. Med sin spontana livsglädje tränger hon sig på och stör Evas planer. Monika styr sitt eget liv, tar för sig, ber inte om ursäkt. För Monika verkar livet vara en sådan självklarhet. 

Eller?

God jul och goda ord.

Nu tänker jag ta jul i någon vecka eller så. Några dagar ska ägnas åt skrivande, men de flesta åt ätande (älskar just den delen av julen!).

I början av året är det dags att skicka in manuset. Håll i hatten.

Under tiden önskar jag dig en god jul med ett litet rim som visar hur viktiga pauseringar är för en text och hur mycket av innehållet som faktiskt skrivs i huvudet på läsaren... Uppläst av den eminente Gert Fylking...

Vi hörs snart igen!

Ha en härlig, avkopplande god jul!

Som i en saga.

Igår vandrade jag genom stan från ett möte till ett annat - började på vackra Strandvägen där båtarna hade ljusgirlanger som glittrade i vattnet, Hamngatan förbi NKs skyltfönster, över Sergels Torg där ljusdekorationerna inte visste några gränser, ned i trängseln på Vasagatan och bort mot norra Drottninggatan.

Så otroligt Stockholms-vackert.

Som en adventskalender.

I NK:s skyltfönster hade tomten bråda dagar.

Tandpetaren i all sin glans.

Schleeten.

Känner mig ungefär som damen på bilden till höger på mitt skrivbord just nu...

På julbordet?

Exakt så.

Trevlig helg!

Ett nytt favoritcitat:

"Livet är härligt och fullt utav möjligheter. Låt ingen lura dig att tro något annat."

ur Julkalendern Tjuvarnas jul i SVT 2011, Avsnitt 11

Good news.

För några år sedan kom jag på en idé. Tänk om man kunde starta ett magasin som bara delar med sig av goda nyheter. Som sprider glädje och optimism och visar att världen faktiskt, långsamt men säkert, blir bättre och bättre. (Och som inte säljer lösnummer på katastrofer).

Förutom att jag saknade både finanser och erfarenhet av förlagsbranschen, så insåg jag också att den drömmen skulle ta allt för mycket tid från den riktiga och viktigaste drömmen för mig: att skriva böcker. Så jag gav upp tanken.

Men nu, till min stora gläjde, är det någon som har haft samma tanke och gjort verklighet av den. Och riktigt, riktigt bra dessutom.



Så jag gick givetvis in här och beställde en prenumeration.

Både fantastiskt snyggt och innehållsmässigt intressant.

Här en artikel om en man i konstnärskvarteren i Paris som bjuder hem tre personer han inte känner på middag varje söndag.

Med prenumerationen följde inte bara 4 tidigare nummer, utan även ett fint vykort med citat av William Blake och en personlig hälsning (inte av Blake då obviously, utan av redaktionen).

Så här berättar grundaren Daniel Mendoza om sin idé:
"Jag anser att det är så viktigt att sprida optimism. Att inte blunda för problemen men att fokusera på lösningarna. Att lyfta fram förebilder. Att värna om barnen, om kulturell och biologisk mångfald och om varandra. För mig finns det inget politiskt, religiöst, andligt eller spirituellt över detta. Om något så handlar det om kärlek till livet."

Kärleken till livet – precis det jag vill förmedla med mitt skrivande.

Men, tänk om..?

Nu har jag så otroligt lite kvar av manuset att skriva. Några ynka rader, ännu en korrekturrunda och så skicka in.

Men tänk om, säger de runt omkring mig (bland annat Jante, som dykt upp igen som gubben i lådan.). Tänk om du blir refuserad.

Men då skriver jag en till.

Och en till.

Och en till.

Och förhoppningsvis lär både jag och Jante oss en del på vägen.

Fått en fin klapp.

Jultomten har varit här! En blond, långbent jultomte som lämnat ett fint paket på mitt skrivbord.

Inuti fanns ett snyggt iPhone-skal som jag önskat mig länge. Tack tomten Lotta och  Mula of Sweden!

Wow.

Så här vill jag också ha det när min marknadsbudget är liiiite högre än vad den är idag. Och liiite fler läsare.Vill ha hela tunnelbanevagnen också hemma i vardagsrummet (när jag har ett liiiiite större hus, för att jag säljer liiiite fler böcker). Ska i alla fall åka liiiiite mer t-bana ett tag nu.

Trevlig helg!

Foto: Piratförlaget

Tips från de som vet.

"As writers we live life twice, lika a cow that eats its food once and then regurgitates it to chew and digest it again. 

We have a second change at biting into our experience and examining it... This is our life and it´s not going to last forever. 

There isn´t time to talk about someday writing that short story or poem or novel. Slow down now, touch what is around you, and out of care and compassion for each moment and detail, put pen to paper and begin to write."

Natalie Goldberg

Här bjuder 90 bästsäljande författare på sina tankar om skrivande.

Typ-iskt.

I helgen provade jag ett tips som jag läst:

"Att byta typsnitt på sin text kan göra att du upptäcker nya korrfel och läser texten på ett helt annat sätt." (Från länken jag delade här förra veckan). Och det stämmer! Jag ändrade från Times till Courier och plötsligt såg jag helt andra saker jag inte sett förut.

Perfekt knep för den där sista kollen.

Bra-i-magen-jobb.

I höst har jag, förutom att försöka färdigställa manuset, även arbetat med ett projekt som betyder mycket för mig: Give Hope för Barncancerfonden.

Där har jag skrivit alla texter till hemsidan, banners, tv-reklam, shoppen osv. Ett fantastiskt projekt eftersom vi sprider hopp och skapar något nytt: att shoppa på Facebook. Något som vi är först med i Sverige! (Men som redan är vardag i bland annat USA.)

Och framförallt för att det känns så otroligt bra i magen att få vara med och bidra i den viktiga kampen mot barncancer och för familjer som kanske kommer ha en ganska kämpig jul.

På givehope.se kan du köpa julklappar och presenter, t ex presentkort från Bauhaus, Ur&Penn och Interflora, ett vackert halsband, glass, choklad, godis, tårtor eller varför inte en spellista. Så hjälper du Barncancerfonden i sin strävan mot en värld där barncancer inte är något att oroa sig för.

Titta gärna in!

Shoppen ligger i ett Facebook-format, men du behöver inte ha Facebook för att handla.

Roligast var att skriva texten för spellistorna: Himmelskt kär, Arg (men det går över snart), Krya, krya, Soffhäng och God Jul – som du kan skicka till en vän.

En lucka i min smak.

Ah, en adventskalender för oss som skriver: Skrivadventskalendern av författarcoachen Ann Ljungberg med skrivtips och tävlingar ända fram till tomten kommer.

Bra idé.

En till.

Jag vet inte vad det är med mig och skrivmaskiner. Kanske är det min kärlek till bokstäver. Kanske nostalgi och det faktum att jag faktiskt tog en kurs i maskinskrivning i mina tonår (ja jag vet, andra söp och slogs – jag gick maskinskrivning...) Nu har jag köpt en till i samlingen, hittad på ett loppis i Hälsingland (tack Petra för tipset!).
Visst är den helt galet vacker?

Royal Åtvidaberg

Mystiskt att just "Q" är så slitet... Kanske någon på ett företag med Q som begynnelsebokstav har haft den? Eller någon som översatte Bond-manus..?

Man blir aldrig för gammal för en riktigt bra saga.

Äntligen har årets julkalender "Allt du önskar" börjat i Sveriges radio. Och den är skriven av underbara Sara Kadefors (hennes roman "Borta bäst" är fantastisk!).

Imorse ställde jag väckarklockan på 06.50 och radion på P4 och låg kvar i sängen och lyssnade. Kommer så göra alla dagar i december. (Julkalendern sänds 07.50 helger och så finns ju alltid poddradio för oss som gillar att sova lite längre ibland...)

Nice.

När man tar upp en bok och inte vill släppa den förrän 250 sidor senare. Den känslan.

Niceville var underbar, tycker jag. Vackert och varmt om en tid som (tack och lov) flytt.

Tips och trix.

Nu när det snart är dags att skicka in manuset efter omarbetningen suger jag åt mig tips om kontakt med förlag. Här är några av de bästa jag fått hittills:

1. Ha STORA marginaler i höger och vänsterspalt. Då blir det lätt för förlagen att anteckna i kanten, vilket de uppskattar mycket. (Tack till Amanda Hellberg).

2. Följebrevet är inte så viktigt. Det viktigaste är att det är rättstavat, kortfattat och trevligt. Skriv inte "jag har alltid velat bli författare..." osv. Då blir du med säkerhet refuserad automatiskt. Försök inte heller förklara hela manuset eller varför det är så viktigt. Låt manuset sälja sig självt.

3. Vänj dig vid att bli refuserad. Får du ett standardsvar betyder det att de inte har plats för dig i sin utgivning (obs! behöver inte betyda att ditt manus är uselt!), får du kritik och förslag på förändringar är det underbart. Det betyder att de läst ditt manus och att de gillar den. Skriv om - skicka in igen!  

Fler tips finns bland annat här

Awesome.

De här orden vill jag ha på spegeln hemma också. Jagar definitivt bort Jante på måndagmorgnarna.

Tre kvar.

Tre kapitel kvar av omarbetningen och tillägget av bihistorien.

Deadline - jan 2012.

Nu är det nära.

Ett litet paket.

Det bästa jag vet är när min anteckningsbok är fullklottrad. Inte bara för att det betyder att den är full av idéer som jag kan återkomma till, utan också för att jag då får gå och köpa en ny.

Så fint inslaget.

Och ja - jag slet upp den.

Till och med insidan var vacker.

Ser så bra ut i hyllan.

The F-word.

Vackra låtrader brukar ju fastna som tuggummi under en sko i min hjärna. Rader av Cornelis, Melissa Horn, Hellström osv. som går på repeat och förgyller mina dagar. Men nu! Jag blir galen! Nu har helt fel låt satt sig och vill inte försvinna:

"What the fuck..."

R.I.P. Kurt.

Säga vad man vill om Kurt Olsson, men han kunde förklara det här med språk som ingen annan...

Lyssna på det här.

Lycka är ett tangentbord, tid och en chokladbiskvi.

Igår kväll fick jag lite tid över och satte mig på ett cafe' på Sveavägen och skrev så fingrarna glödde.
Lycka!

Trevlig skrivhelg på dig!

I rätt mood.

Just så här, som min ständige följeslagare och största fan, vill jag känna mig när jag skriver. I någon slags dvala mellan dröm och verklighet. Ostörd, avslappnad, analyserande – men ändå tillräckligt långt ifrån verkligheten för att fantasin ska våga spela fritt.

Alldeles för sällan är jag där.

Jag har mycket att lära av han som ligger på soffkanten.

Toalettsagor.

Var på middag i lördags och hittade det här vackra toalettpappret.

Finns att köpa på Lagerhaus

Att skriva är att leva – och tvärtom.

Jag har försökt ibland – att låta bli att skriva. Att bara låta livet runt mig passera utan att mentalt anteckna den där kärleksfulla rörelsen hos mannen mitt emot på bussen när han ser på sin fru, den där speciella grålila nyansen i solnedgången precis innan månen går upp, eller det där leendet han ger som får mig att känna mig unik och ändå precis som alla andra. Att inte samla livets förunderligheter och finurligheter och föra in dem i en karaktär eller en scen.

Men det går inte. Utan ord blir jag rastlös, nedstämd och olycklig. Jag måste få nedteckna hur fantastiskt, sorgligt, märkligt och underbart livet ändå är.

Utan ord, inget liv.

Lugna ord i OmmWriter

När jag vill ha ett lugnt gränssnitt att skriva i använder jag OmmWriter. Då tas hela skärmen över av lugnande bakgrund och allt annat på skrivbordet trängs ut av en lugnande bakgrund och de ord jag väljer.

Perfekt för prosa.

Skam den som ger sig.

"Författare blir den som inte ger sig."

Susanna Alakoski

SlushPie Hell

Haha, underbar sida om en agent som svarar på mejl... Eller som han/hon själv beskriver: "One grumpy literary agent, a sea of query fails, and other publishing noncense."

Kolla in här

Tidningen Skriva - en recension.

Det blir en 3:a av 5, men det kommer nog ta sig. Innehållet är bra, en blandning mellan författarporträtt, bloggskola, plocksidor och annat som är intressant för oss som skriver manus.

Dock kan jag tycka att den är lite för lite rockig/glamourig för min smak. Man måste inte vara grå och tråkig och sitta inlåst i pyjamas framför en skärm hela dagarna för att man är författare - eller vill bli (eller aha - det kanske jag ska prova...). Men det känns lite som den riktar sig till språknördar (jag är en själv så inget nedvärderande ment) mer än konstnärer/skapande människor, om du förstår vad jag menar. Och då menar jag grafiskt, för innehållet är det faktiskt inte något fel på. Men layouten och bildspråket kan behöva en liten uppfräschning för att fortsätta kännas lockande.

Jag tänker läderfotöljer, tunga bokhyllor, ett glas portvin, vacker utsikt och intressanta, knäppa, galna, glamouriga, författare som komplement till de klassiska.  Spännande krönikor med lekfullhet och värme.

Ska bli roligt att följa utvecklingen, för jag tycker att det är härligt att det äntligen finns en tidning där målgruppen är – jag.

Modern teknik och flåsande andetag.

Nej, det är inte så spännande som rubriken låter. Men jag får väldigt mycket idéer när jag är ute och går med hunden. Och det är alltid vid samma ställe som det börjar hända grejer – precis där, cirka tio minuter in på promenaden, där vid järnvägsspåret vid den tredje granen som hjärnan börjar hitta hjärtats takt och spruta idéer.

För att komma ihåg alla tankar så spelar jag in dem i min mobil och när jag sedan får en skrivstund över spelar jag upp det och antecknar i mitt block. På inspelningen hör jag inte bara min egen röst, utan också några högljutt flåsande andetag från den som går bredvid...

Veckans huvudbry.

Den här veckan ger jag mig i kast att skriva den andra sidan av historien. Att fylla ut beskrivningen av Monikas värld. Den är så annorlunda från Evas och ändå påverkar de varandra. Monika är levnadsglad, framåt, modig, diciplinerad men har dåligt tålamod. Hon är intresserad av allt som har vackra linjer - dans, - och motorcyklar. Jag tycker mycket om henne och jag vill att läsaren ska göra det också.

Vi får se hur det går.

Dags igen för NaNoWriMo!

Visste du att november är The National Novel Writing Month? Hundratusentals personer över hela världen anmäler sig till utmaningen att skriva en roman på bara en månad. Första året deltog 21 personer, förra året hela 200 000 (men bara 37 000 lyckades med uppgiften).

Så är du sugen på att skriva 50 000 ord på en månad – pausa bekantskaper, säg upp dina prenumerationer, stapla konserverna och anmäl dig nu på http://www.nanowrimo.org/! Om inte annat blir det en nyttig lektion i skrivdiciplin. Jag funderar skarpt på att göra det.

Nästa år...

NaNoWriMo startar den 1 november.

En riktig "Fuck-you-ending".

Har precis läst ut Priset man betalar av Lionel Shriver. En av de bättre på länge. Fastnade från början för själva idén: en man har sparat hela sitt liv för att flytta till en paradisö och leva livets glada dagar. Samma dag som han äntligen bett chefen dra åt h-te, bokat biljetter och packat sin väska får han reda på att hans fru lider av cancer. Ska han följa sin dröm, eller rädda sin frus liv och se alla sina sparpengar gå upp i rök?

Lionel Shrivers karaktärer är så irriterande mänskliga att det är svårt att inte bli berörd. Jag upprör mig enormt på den alldeles för snälle Shep, stör mig på den ständigt gnällige och bittre Jackson, ojar mig åt den parasiterande systern Beryl och fnissar förtjust åt den frispråkiga, handikappade Flicka. Ändå känns det ohyggligt tråkigt att skiljas från dem när jag läst sista stycket.
Underbart.

Dessutom behandlar hon ett av ämnena i Jag ska av vid nästa station, dock från ett helt annat perspektiv – det amerikanska sjukvårdssystemet.

På Bokmässan berättade Lionel att hon försökt skapa en riktig "fuck-you-ending". Och det har hon lyckats med.

En sån vill jag också ha i min nästa roman.

För oss som gillar att Skriva

På Bokmässan fick jag tips om en tidning som handlar om just drömmen att bli författare. Underbart! Skickade genast efter en prenumeration som snart landar i min låda. Lovar att återkomma med en utförlig recension.

Finns att beställa här

Peter Pan.

Läste just att namnet Wendy inte fanns innan JM Barry skrev Peter Pan, Funderar också på att uppfinna ett nytt namn. Bogabubus kanske? Eller Mendy ?

Bästa baksidetexten.

Den allra bästa baksidetexten jag sett finns på en fantastisk bok om att skriva som heter "Skriv om och om igen" av Katarina Kuick och Ylva Karlsson. Den går så här:

Hela boken är för övrigt fantastisk. Fylld med skrivarövningar för dig som fått skrivkramp eller vill påminna dig om varför ord är så fantastiska nu igen.

Och den är så vacker.

Läs, läs, läs.

Och skriv, skriv, skriv.

Det är okej att spåra ur och rensa huvet´ på 0.

Enligt en favoritlåt i alla fall, och jag håller med. De senaste veckorna har jag insett att min historia ibland inte håller sig till vad den vill berätta. Den spårar ur.

Som någon som inte kan bestämma sig utan vill ha allt på samma gång.

Som strössel, chokladtopping, hackade nötter, Nutella, geléhallon, och kolasås på glassen.
Och machmallows.

Det går inte.

Jag plockar bort.

Karaktärer.

Hur hittar du dina? Och om du är läsare – varför faller du för vissa och andra inte?

Min huvudkaraktär Eva har fått rätt blandade recensioner av testläsarna. Några tycker om henne så mycket att de vill ta hem henne och ge henne en kram. Andra blir frustrerade på hennes världsfrånvändhet och hennes irriterande vana att stänga av så fort hon börjar känna.

Kanske är det för att hon är en blandning av mig själv och ändå någon så långt ifrån.

Men hur GÅR det då?

Tålamod. Ja, det är ju det som verkar vara författarens närmaste vän. Eller ovän.

Mitt tålamod brukar i vanliga fall vara lika stort som härifrån till mitt lillfinger, men när det gäller manuset är jag som med ett bråkigt litet barn. Det får knussla och knöla bäst det vill, bara det mår bra. 

Just nu går det bra. Efter inputen från Förlaget med stort F (eller en annan bokstav som jag inte kan avslöja) och en tur till bokmässan där jag fick många nya insikter – och kontakter, är den sista omarbetningen nästan helt klar. De kommande helgerna ska jag stänga in mig och skriva minst 5 timmar om dagen och göra det sista.

I november ska det vara helt klart.

Tålamod.

Konsten att bokblogga. (För en konst är just vad det är.)

På Bokmässan köpte jag den här boken full med tips för oss som gillar att blogga om världar mellan två pärmar.

Karin Berg (enbokcirkelforalla.se) och Jankov Picha (Breakfastbookclub.se) skriver om allt från att välja rätt namn på bloggen (by the way; är inte Bokhora en av världens absolut bästa namn?) till hur man får den att "sticka ut".

För mig var några av de intressantaste delarna de tekniska - dvs var pingar man sin blogg, lägger upp den i bloggsökarmotorer osv.

Intervjuerna med bokbloggare var också informativa.  Hans Persson (duarvaddulaser.se) gav ett av de bästa tipsen:
"Skriv om det du gillar, var inte rädd för att vara smal, nischad och nördig. Du kommer få färre läsare men också mycket mer intresserade och trogna läsare."

Så sant som det är sagt. Eller skrivet, menar jag.