Korrigerad baksidestext skulle låta ungefär så här:

Eva lever hon i tomheten efter den familj hon en gång hade och ägnar dagarna åt att hitta modet och tillvägagångssättet att avsluta sitt liv. Hon har redan bestämt när det ska ske: den 24 december. Julafton.

För att orka fram till dess har Eva två överlevnadsstrategier: Att följa sina dagliga rutiner och att aldrig, aldrig låta det vara tyst. Med lurarna ständigt i öronen fortsätter hon att gå till jobbet, där ingen vet vad som har hänt. Fortsätter att heja på grannarna. Fortsätter att handla sin mat. Fortsätter att dricka sitt kaffe.

Två dörrar bort bor Monika. Med sin spontana livsglädje tränger hon sig på och stör Evas planer. Monika styr sitt eget liv, tar för sig, ber inte om ursäkt. För Monika verkar livet vara en sådan självklarhet. 

Eller?