Min huvudkaraktär Eva har fått rätt blandade recensioner av testläsarna. Några tycker om henne så mycket att de vill ta hem henne och ge henne en kram. Andra blir frustrerade på hennes världsfrånvändhet och hennes irriterande vana att stänga av så fort hon börjar känna.
Kanske är det för att hon är en blandning av mig själv och ändå någon så långt ifrån.
Jag tror att jag ofta hittar karaktärer i det jag inte är. Men kanske skulle vilja vara. Mina karaktärer gör det jag inte vågar.
SvaraRaderaJag tycker det är kul att du just frågar om hur man "hittar" sina karaktärer. Jag har som sagt just börjat att skriva på riktigt och tidigare trodde jag att man skapade karaktärer, men jag har börjat inse mer och mer att det är något som man har turen att finna. Som en gammal vas på mormors vind. Inget jag direkt hade väntat mig. Jag måste vända och vrida för att verkligen få en uppfattning som hur det ser ut. Jag dammar av. Ser att det fattas några bitar. En del riktigt stora. Tar mig en titt runt om på golvet. Hittar en stor bit, försöker se var den passar. Blir överlycklig när jag känner "aha- det var så den skulle se ut". Och det är den aha-upplevelsen som driver mig att fortsätta skriva. Jag vill veta hur de ska agera. Visst, jag har ett hum om vart berättelsen ska ta vägen. Men jag vet inte på vilket sätt personerna tar sig dit.