Tålamod. Ja, det är ju det som verkar vara författarens närmaste vän. Eller ovän.
Mitt tålamod brukar i vanliga fall vara lika stort som härifrån till mitt lillfinger, men när det gäller manuset är jag som med ett bråkigt litet barn. Det får knussla och knöla bäst det vill, bara det mår bra.
Just nu går det bra. Efter inputen från Förlaget med stort F (eller en annan bokstav som jag inte kan avslöja) och en tur till bokmässan där jag fick många nya insikter – och kontakter, är den sista omarbetningen nästan helt klar. De kommande helgerna ska jag stänga in mig och skriva minst 5 timmar om dagen och göra det sista.
I november ska det vara helt klart.
Tålamod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar