måndag 16 april 2012

Att vänta vid en telefon. Utan rullskiva.

Fick en fråga om hur läget är nu. Just nu. Jo så här:

Efter att ha fått bra kommentarer på manuset från förlag med förslag på ändringar, har jag arbetat om  och skickat in det igen. Så nu väntar jag fortfarande på svar.

Åh, denna väntan! Tusen gånger värre än när jag satt vid telefonen när jag var tonåring och väntade på att någon kille jag var kär i skulle ringa (på den tiden satt man faktiskt vid telefonen när man väntade samtal, eftersom telefonen i sig på den tiden satt med en sladd i väggen och inte gick att ta med sig i fickan...). Fast när jag tänker efter var jag nog den som inte väntade så mycket, utan ringde killen själv.

Men nu väntar jag på att telefonen ska ringa och visa om de senaste tre åren vid tangentbordet har gett resultat. Oavsett hur det går, så har jag lärt mig otroligt mycket, hittat mitt eget uttryck i tonaliteten och under tiden börjat på manus nummer 2.

Förra manuset handlade om vänskap, ensamhet och sorg –  nu skriver jag på en komedi (dock med en allvarlig och angelägen underton).

Och medan jag skriver lägger jag telefonen nära tangentbordet...







2 kommentarer:

  1. Hoppas det ringer ... Men efter att ha träffat dig så tror jag mig kunna säga att du är mycket målvedeten och ambitiös när det gäller skrivandet så jag tror bara det är en tidsfråga tills du får ditt JA från ett förlag. Lycka till med det och med manus nummer två.

    SvaraRadera
  2. Tack Helena! Och hör av dig om hur det går med ditt manus också, säker på att det kommer gå bra det med!

    SvaraRadera