"Hurru!" säger Jante och knackar mig på axeln, precis innan jag ska kliva ur sängen denna sköna söndagsmorgon.
"Vad vill du?"
"Tänk om du stavar fel!"
"Va?"
"Ja, men tänk om du stavar fel där i din bok. Eller här på bloggen! Du som är Fil Mag och allt. Då tycker de ju att du är helt dum i huvudet!"
"Varför skulle de göra det? Alla får väl göra fel ibland?"
"Nä, inte du."
"Varför då?"
"Du måste vara perfekt."
"Men jag kan inte vara perfekt jämt. Jag är inte sån. Ingen är sån."
"Jo, det finns många som är perfekta. Du måste bygga perfekta meningar. Direkt."
"Men det går ju inte. Ibland ligger ju skönheten i det operfekta."
Jante fnyser.
"Tror du verkligen på det själv?"
"Ja?"
"Du är bra dum du."
"Äh!" säger jag, knuffar undan Jante och tvingar honom att somna om medan jag går upp och sätter mig vid datorn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar