Ibland undrar jag var den här känslan kommer ifrån – detta behov av att ständigt vilja formulera livet.
Att försöka få ned det på papper, så att det aldrig kan försvinna. Måla bilder av ögonblicken och genom meningsbyggnader finna struktur i ett myllrande kaos. Hitta just de där, speciella, som du kan känna igen dig i. De som berättar något.
Jag tror allt handlar om att få dela med sig.
Få trösta.
Roa.
Beröra.
Att få lämna ett avtryck – om så bara för en försvinnande liten stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar