Ny baksidetext.

Insåg just att min baksidetext är alldeles för lång. Har därför kortat så att den blev så här istället:

Hur är det att leva i vetskapen om att man ska dö innan nästa avsnitt av Allsång på Skansen?

Eva ägnar dagarna åt att försöka hitta modet och tillvägagångssättet att avsluta sitt liv. Hon har redan bestämt när det ska ske: den 24 december. Under tiden fortsätter hon att gå till jobbet. Fortsätter att handla sin mat. Fortsätter att dricka sitt kaffe. Fortsätter att heja på grannarna.

Två hus bort bor Monika. Irriterande spontan och med massor av livsglädje. Monika styr sitt eget liv, tar för sig, tränger sig på, ber inte om ursäkt. För Monika verkar livet vara en sådan självklarhet.

Eller?