... två nära vänner till mig. Ibland kan vi förstås bli riktigt osams, men ändå. För Herr Rutin är så...vanlig. Tänker inte efter, bara gör. Fru Diciplin är bra att hålla sig till, fast i hemlighet tänker jag att hon är lite tråkig. Men jag har båda att tacka för att romanen är klar.
Under "Skriv för livet"-seminariet hade författarna just det rådet till dig som vill skriva en bok: Rutin och Diciplin.
Gör skrivandet till rutin. Sätt dig ned på en stol och skriv, så ofta du kan. Planera in det i kalendern.
Vissa brukar ha som mål att skriva 10 sidor varje dag, andra skriver så långt de hinner. Vissa skriver förmiddagar, nätter eller när de fungerar som bäst. Marie Jungstedt, som skriver kriminalromaner, uttryckte sig så bra när hon berättade att hennes skrivande har två faser:
En hysterisk fas
Under den ”normala fasen” går hon upp 6.30, stänger av mobilen och öppnar inte internet förrän dagen är slut. Låter inget störa. Skriver till kl 17.
Den mer ”hysteriska fasen” – precis innan deadline från förlaget – är en mer neurotisk period. Då finns inga rutiner alls. Då kan hon vakna mitt i natten med en idé och bara måste upp och skriva.
Jag är grön av avund på henne för att hon har möjligheten att ägna hela dagarna åt sitt skrivande. Själv skriver jag onsdagkvällar, halva fredagar och söndagförmiddagar. Varje vecka, eller i alla fall alla veckor när inte livet kommer emellan. Det är en rutin lika viktig för mig som att äta. Utan den blir jag matt, nedstämd, sorgsen.
Jag blir inte lycklig om jag inte får sätta mig ned med mitt skrivande ibland och umgås med Herr Rutin och Fru Disciplin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar