Alltför ofta är skapande människor alldeles för hårda mot oss själva. Vi har alla en liten Jante som sitter på vår axel och säger "Vem tror du att du är?" "Skriva bok - gör nåt vettigt istället" "Det här kan väl inte du?" "Vem vill läsa det här?"
Maja- Maria berättar att hennes Jante ofta sätter sig på axeln när hon kliver på tunnelbanan. Då börjar han babbla och babbla och försöka ingjuta osäkerhet.
Hennes knep är att välja första bästa lediga säte, sätta sig ned och säga "Okej, kom igen då! Ge mig allt du har!" Och sedan låta Jante babbla på. Sedan reser hon sig upp, ger honom ett föraktfullt ögonkast: "Kunde du inte bättre?"– och lämnar honom där. Går av vid Odenplan medan han får åka vidare till Farsta strand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar