Det är mer än en gång jag har saknat ett könsneutralt pronomen - t ex när texten handlar om en person av okänt kön, fast jag ändå inte vill använda det objektifierande den eller det.
Och jag tycker det är strålande att det har blivit en diskussion kring hen och vår nästan tvångsmässiga förmåga att könskategorisera människor runt omkring oss – till och med i språket. Det är på tiden att vi ändrar på det.
Ändå ligger hen inte helt naturligt i munnen och jag tror inte att det går att börja i den änden. Språket är en spegling av verkligheten, inte tvärtom. Vad sägs om att börja med att behandla alla människor lika, oavsett kön? Oavsett grad av feminina eller maskulina attribut. Vad sägs om att när någon fått barn fråga "Gick det bra?" istället för "Blev det en flicka eller pojke?"
Och när vi väl har fått ett könsneutralt pronomen, ska vi verkligen använda ett som är misstänkt likt det engelska ordet "höna"...
Just sayin´.
Jag håller med, har svårt att ta till mig ordet "hen". Egentligen förstår jag inte riktigt behovet. Vi är han och hon, och det i sig kan vi inte ändra på. Vad vi kan ändra på är hur vi förhåller oss till manligt och kvinnligt, men det tror jag inte vi löser med ett könsneutralt ord som hen, hälsar Ulla
SvaraRaderaTack för din input. Vår inställning till manligt och kvinnligt är i alla fall en intressant diskussion som vi just nu kan tacka "hen" för. Jag kan ändå se behovet för de som inte vill identifiera sig med "han" eller "hon" i alla situationer, men jag önskar valet föll på ett vackrare ord...
SvaraRadera