Nice.

När man tar upp en bok och inte vill släppa den förrän 250 sidor senare. Den känslan.

Niceville var underbar, tycker jag. Vackert och varmt om en tid som (tack och lov) flytt.

Tips och trix.

Nu när det snart är dags att skicka in manuset efter omarbetningen suger jag åt mig tips om kontakt med förlag. Här är några av de bästa jag fått hittills:

1. Ha STORA marginaler i höger och vänsterspalt. Då blir det lätt för förlagen att anteckna i kanten, vilket de uppskattar mycket. (Tack till Amanda Hellberg).

2. Följebrevet är inte så viktigt. Det viktigaste är att det är rättstavat, kortfattat och trevligt. Skriv inte "jag har alltid velat bli författare..." osv. Då blir du med säkerhet refuserad automatiskt. Försök inte heller förklara hela manuset eller varför det är så viktigt. Låt manuset sälja sig självt.

3. Vänj dig vid att bli refuserad. Får du ett standardsvar betyder det att de inte har plats för dig i sin utgivning (obs! behöver inte betyda att ditt manus är uselt!), får du kritik och förslag på förändringar är det underbart. Det betyder att de läst ditt manus och att de gillar den. Skriv om - skicka in igen!  

Fler tips finns bland annat här

Awesome.

De här orden vill jag ha på spegeln hemma också. Jagar definitivt bort Jante på måndagmorgnarna.

Tre kvar.

Tre kapitel kvar av omarbetningen och tillägget av bihistorien.

Deadline - jan 2012.

Nu är det nära.

Ett litet paket.

Det bästa jag vet är när min anteckningsbok är fullklottrad. Inte bara för att det betyder att den är full av idéer som jag kan återkomma till, utan också för att jag då får gå och köpa en ny.

Så fint inslaget.

Och ja - jag slet upp den.

Till och med insidan var vacker.

Ser så bra ut i hyllan.

The F-word.

Vackra låtrader brukar ju fastna som tuggummi under en sko i min hjärna. Rader av Cornelis, Melissa Horn, Hellström osv. som går på repeat och förgyller mina dagar. Men nu! Jag blir galen! Nu har helt fel låt satt sig och vill inte försvinna:

"What the fuck..."

R.I.P. Kurt.

Säga vad man vill om Kurt Olsson, men han kunde förklara det här med språk som ingen annan...

Lyssna på det här.

Lycka är ett tangentbord, tid och en chokladbiskvi.

Igår kväll fick jag lite tid över och satte mig på ett cafe' på Sveavägen och skrev så fingrarna glödde.
Lycka!

Trevlig skrivhelg på dig!

I rätt mood.

Just så här, som min ständige följeslagare och största fan, vill jag känna mig när jag skriver. I någon slags dvala mellan dröm och verklighet. Ostörd, avslappnad, analyserande – men ändå tillräckligt långt ifrån verkligheten för att fantasin ska våga spela fritt.

Alldeles för sällan är jag där.

Jag har mycket att lära av han som ligger på soffkanten.

Toalettsagor.

Var på middag i lördags och hittade det här vackra toalettpappret.

Finns att köpa på Lagerhaus

Att skriva är att leva – och tvärtom.

Jag har försökt ibland – att låta bli att skriva. Att bara låta livet runt mig passera utan att mentalt anteckna den där kärleksfulla rörelsen hos mannen mitt emot på bussen när han ser på sin fru, den där speciella grålila nyansen i solnedgången precis innan månen går upp, eller det där leendet han ger som får mig att känna mig unik och ändå precis som alla andra. Att inte samla livets förunderligheter och finurligheter och föra in dem i en karaktär eller en scen.

Men det går inte. Utan ord blir jag rastlös, nedstämd och olycklig. Jag måste få nedteckna hur fantastiskt, sorgligt, märkligt och underbart livet ändå är.

Utan ord, inget liv.

Lugna ord i OmmWriter

När jag vill ha ett lugnt gränssnitt att skriva i använder jag OmmWriter. Då tas hela skärmen över av lugnande bakgrund och allt annat på skrivbordet trängs ut av en lugnande bakgrund och de ord jag väljer.

Perfekt för prosa.

Skam den som ger sig.

"Författare blir den som inte ger sig."

Susanna Alakoski

SlushPie Hell

Haha, underbar sida om en agent som svarar på mejl... Eller som han/hon själv beskriver: "One grumpy literary agent, a sea of query fails, and other publishing noncense."

Kolla in här

Tidningen Skriva - en recension.

Det blir en 3:a av 5, men det kommer nog ta sig. Innehållet är bra, en blandning mellan författarporträtt, bloggskola, plocksidor och annat som är intressant för oss som skriver manus.

Dock kan jag tycka att den är lite för lite rockig/glamourig för min smak. Man måste inte vara grå och tråkig och sitta inlåst i pyjamas framför en skärm hela dagarna för att man är författare - eller vill bli (eller aha - det kanske jag ska prova...). Men det känns lite som den riktar sig till språknördar (jag är en själv så inget nedvärderande ment) mer än konstnärer/skapande människor, om du förstår vad jag menar. Och då menar jag grafiskt, för innehållet är det faktiskt inte något fel på. Men layouten och bildspråket kan behöva en liten uppfräschning för att fortsätta kännas lockande.

Jag tänker läderfotöljer, tunga bokhyllor, ett glas portvin, vacker utsikt och intressanta, knäppa, galna, glamouriga, författare som komplement till de klassiska.  Spännande krönikor med lekfullhet och värme.

Ska bli roligt att följa utvecklingen, för jag tycker att det är härligt att det äntligen finns en tidning där målgruppen är – jag.

Modern teknik och flåsande andetag.

Nej, det är inte så spännande som rubriken låter. Men jag får väldigt mycket idéer när jag är ute och går med hunden. Och det är alltid vid samma ställe som det börjar hända grejer – precis där, cirka tio minuter in på promenaden, där vid järnvägsspåret vid den tredje granen som hjärnan börjar hitta hjärtats takt och spruta idéer.

För att komma ihåg alla tankar så spelar jag in dem i min mobil och när jag sedan får en skrivstund över spelar jag upp det och antecknar i mitt block. På inspelningen hör jag inte bara min egen röst, utan också några högljutt flåsande andetag från den som går bredvid...

Veckans huvudbry.

Den här veckan ger jag mig i kast att skriva den andra sidan av historien. Att fylla ut beskrivningen av Monikas värld. Den är så annorlunda från Evas och ändå påverkar de varandra. Monika är levnadsglad, framåt, modig, diciplinerad men har dåligt tålamod. Hon är intresserad av allt som har vackra linjer - dans, - och motorcyklar. Jag tycker mycket om henne och jag vill att läsaren ska göra det också.

Vi får se hur det går.