Avtryck.

Ibland undrar jag var den här känslan kommer ifrån – detta behov av att ständigt vilja formulera livet.

Att försöka få ned det på papper, så att det aldrig kan försvinna. Måla bilder av ögonblicken och genom meningsbyggnader finna struktur i ett myllrande kaos. Hitta just de där, speciella, som du kan känna igen dig i. De som berättar något.

Jag tror allt handlar om att få dela med sig.
Få trösta.
Roa.
Beröra.

Att få lämna ett avtryck – om så bara för en försvinnande liten stund.

Paus.

Om min roman var en...

...smågodis skulle den vara en syrlig karamell. En sådan som får det att svida i ögonen, men samtidigt bli lite lycklig för en stund.

Som ligger där mellan allt det klibbiga, söta och ger en annan bismak. Både len och sträv på samma gång.

Som får en att längta tills det blir lördag igen.

Ny författarintervju på gång.

Håll utkik under nästa vecka, då kommer en interjvu med en mycket omtyckt författare som debuterade på Bonniers förlag 2009. Hon gav då ut en novellsamling med en titel som jag tycker är en av de vackraste jag har läst.

Hon kommer att berätta mer om hur det gick till när hon blev utgiven och ge tips till alla oss som lever med drömmen.

Men idag är det fredag - en dag som innehåller både vardag och fest. För det gör de bästa dagarna.
Ha en skön sådan.

Att titulera.

Nu återstår det kanske allra viktigaste. Att döpa romanen. Inte en helt lätt uppgift ­­­­– jag vill att den ska skapa en känsla av innehållet och samtidigt skapa nyfikenhet. Jag har två förslag:

”Jag ska av vid nästa station.”

eller

”Jag ville så gärna tröttna på dig.”

Baserat på baksidetexten (se under kategorin Om romanen här till höger) vilken skulle locka dig mest?

Passionen sitter i smaken.

Veckans inspiratörer och drömförverkligare är några helt i min smak. Martin och Mikael på Cupcake STHLM tog efter en tid i USA upp en gammal dröm om att låta cupcakesen (?) invandra tillbaka till Sverige. De adderade några gammalsvenska traditioner plus inspiration från mormor och farmors recept och skapade ett eget litet himmelrike för smaklökarna: Cupcake STHLM.

Där brukar jag njuta av pennans svep över pappret till min favorit Rocky Road och låta choklad, karamell, marshmellow, dajm, pecannöt flytta in i min gom för en stund. Eller köpa hem några skapelser till efterrätt när jag väntar besök av vänner.

Du hittar dem på St Eriksgatan 83 i Stockholm. Om du inte bor i närheten kan du ändå kika in här

Tankar om tid.

Jag tänker på Mattias Ronge och hur han berättade att han ”skrev i huvudet”. Så att han liksom var klar med allt när han väl satte sig framför datorn. (Se under kategorin Författarintervjuer).

Idag frågade någon hur jag får tid att skriva.

Det får jag inte, den tiden tar jag. Jag tar den hela tiden. Jag stjäl små stunder på tåget, i soffan, på promenad, i duschen. Eftersom jag har ett ofantligt dåligt minne så antecknar jag mycket i mobilen eller använder röstinspelning. Medan jag skrev romanen planerade jag dessutom in några timmar i veckan när jag satt framför datorn. Schemalagd skrivtid varje vecka. Söndagsförmiddagar var min favorit. I pyjamas, i soffan. Timmarna flög iväg och plötsligt var det lunch och alla måsten kallade.

Alla skriver olika. Hur gör du för skjuta undan alla måsten och ägna dig åt det du vill?