Jag håller på att lära känna Selma ännu bättre nu. Mycket tack vare boken "Du lär mig att bli fri - Selma Lagerlöf skriver till Sophie Elkan".
Den känns lite som att tjuvläsa någons dagbok. Breven får mig att beundra henne om möjligt ännu mer. Modigare kvinna får man leta efter - dels att leva så okonventionellt som hon gjorde (ogift, ensamstående, föreläsare - måste varit väldigt provocerande på den tiden). Hon vågade också satsa på sitt konstnärskap. Och hon var modig nog att följa sitt hjärta och leva efter det, trots att det inte ansågs "naturligt" (både hennes läggning och livsstil).
Det är också fascinerande att läsa att hon faktiskt också tvivlade på sin talang ibland. Och refuserades. Hon uttrycker ofta ångest över sina karaktärer och över sitt språk. (Men åh, vilket språk hon har!)
Så här skriver hon till Sofie om att leva som "ogift":
"Att du ej vill erkänna ogifta kvinnor för fullgångna varelser har jag svårt att tänka mig. Naturen är ju så rik att för en arbetande människa, jag menar ej för drönare, skall det alltid finnas massor af egenskaper att utveckla äfven om könsinstinkterna blifva otrillfredställda. Det är nog äfven så att det går an i världen att alla bli gifta och mödrar, naturen vill det ej. Man skall ej hänvisa till att detta är naturligt, det egna är just, att naturen är ytterst medgörlig i detta fall."
(Lite sorgligt att det än idag anses "onaturligt" för en kvinna att inte bli moder. Tur att vi i alla fall skippat ordet "drönare"...)
Go Selma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar