Lycka är...

... en tung klase syréner i handen.

Att känna pennan i hjärtat.

Det är klurigt det där med att skriva så att det känns i hjärtat. Så att ögonen tåras av igenkänning.

Jag hittar det ibland. I en dikt av Bo Setterlind. I en film av Almodovar. Eller i en blogg, som i t ex i den här texten av Fredrik Backman där jag känner igen den gränslösa kärleken och känslan av att vilja skydda någon till varje pris. (Du har säkert redan läst den, den men den tål att läsas igen).

Att vara skriftligt verbal.

"Jag tror jag är en sån människa som man ska be skriva och inte prata..."

Berättade Kristina Lugn i "Min Sanning" på SVT. (Trots att hon ständigt säger vackra citat som  t ex "Att skriva dikter är som att skicka brev som ingen svarar på."

Men jag förstår precis vad hon menar. När jag skriver kommer orden så lätt och snabbt – jag kan ändra, stryka, stuva om och betrakta dem. Värdera dem innan jag skickar iväg dem till mottagaren. Men att prata är en helt annan femma. Där hinner jag inte fundera över rytm och tonalitet innan de flyger ur munnen. Jag beundrar verkligen de som är vältaliga.

Jag är det bara i skrift.

På tal om Estelle...

Ett bra sätt att hitta inspiration till sina karaktärer är att läsa Modern Psykologi.

I månadens numret handlar det bland annat om hur det kan påverka en persons personlighet att vara född till tronarvinge. Något för nästa manus..?

Trevlig helg!

Författarnas tips.

Ägnade en del av eftermiddagen med att botanisera på Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan. Blir alldeles snurrig av lycka av alla bakgrundstexter som omger en där och nu är önskelistan lång.

Där är det också tillräckligt stort för att man obemärkt ska kunna gå omkring bland orden och vara lycklig. Ibland sätter jag mig på caféet i mitten och skriver ned idéer och tankar.

Det är alltid roligt att se vad författarna lagt i sina lådor.

Och titta, här är mina tips! (Nej, tyvärr är de inte mina utan min namne Felicia Feldts.)

Vykort med stil.

Apropå handskrivet och skrivstil... har laddat med vackra Penguin-vykort inför sommaren.

Trevlig helg!

Hittade dem här

Fyller blocket för hand.

Finns det något finare än att få ett handskrivet brev? Den känslan. Hur vi genom att bara kasta ett öga kan avgöra vem som skrivit det och känna personligheten. När jag blundar kan jag se min mammas handstil framför mig. Min mans. Mina vänners. Framåtlutat, bakåtlutat, hastigt, omsorgsfullt - stilen säger mer än det som står i brevet.

Jag önskar att jag hade tålamodet att skriva manuset för hand. Det är så vackert med fullklottrade sidor. Men datorns flytta-runt-radera-skriva-om-verktyg är alltför oumbärliga.

I sommar tänker jag i alla fall fylla anteckningsblocket för hand.