Att hålla sig inom ramarna.

Jag fick en fråga av Ylva (som också har en eminent skrivarblogg här) om det här med synopsis. Till förra manuset skrev jag ju inget synopsis alls utan skrev på som det blev – och det blev helt enkelt väldigt rörigt och svårt att få en överblick.

Den här gången har jag både synopsis och en tydlig bild av de scener jag ska skriva. Synopsis finns där att gå tillbaka till när jag irrat bort mig och inte minns vad jag ville säga med mitt manus. Hur utvecklar sig historien? Hur driver varje scen berättelsen framåt? Tanken är att jag inte ska ändra detta längs vägen, utan hålla mig kreativ inom ramarna.

För är det något jag lärt mig efter alla år i kreativa processer så är det att ramar är bra. Deadlines är bra. Och däremellan kan man vara hur rörig, oväntad, fantasifull och magisk man vill.

Hoppas på att få en blurb en dag.

Blurb är ett underbart ord. Ett ord som är inlånat från engelskan och beskriver de positiva citat som man kan hitta på böckers baksidor, i filmannonser osv. Som t ex: "Århundradets kärlekssaga!"

Nu jobbar jag på att få blurbarna:

"Århundradets roman!"
"Fantastiskt språk!"
"Jag skrattade och grät i samma andetag!"

"Slaget om de små pastejerna"

Har hittat en ny favorittitel som jag ännu inte läst (och när jag läser om den inser jag att jag nog aldrig kommer göra det heller), men titeln får första pris:

"Slaget om de små pastejerna."

Får genast en bild av små tvister som speglar relationen mellan människor som delar sin vardag. Strålande!

Babel, mor, mammor, morsor.

I påskas ville jag ge min mamma ett påskägg med en överraskning i. Eftersom hon betyder mycket för mig ville jag att det skulle vara något lite annorlunda. Något som vi kunde göra tillsammans.

Först tänkte jag på biobiljetter. Sedan slog det mig att hon älskar programmet Robins som sänds på svt. Tänk om man kunde få publikbiljetter dit? Men eftersom det spelas in i Götelaborg så la jag istället ihop två och två - dvs vårt intresse för litteratur och hennes intresse för Jessica Gedins hår. (Jepp, hon ääälskar Jessica Gedins hår.) Så det fick bli två publikbiljetter till tv-inspelningen av Babel.

Jag valde ett datum som låg en bit fram i tiden och så i fredags var det dags.

Vi visste inget tema i förväg. Inte vilka författare som skulle vara där. Så döm om vår förvåning när Jessica Gedin presenteradde kvällens tema:

"Kvällens tema är: "Älskade mor, mamma, morsa"

Det blev en härlig eftermiddag full av skratt och tårar. Enda besvikelsen var att Jessica Gedins hår var uppsatt.

Ikväll sänds programmet på svt2 kl 22.15.

Martina Montelius (dotter till min idol Kristina Lugn) och Fredrik Strage i studion. (Tagen med urusel kamera i iPhone4.)

En kurs i hantverket.

Nu är jag anmäld! I juni ska jag ägna en hel härlig sommarvecka att träna på hantverket gestaltning, dramaturgi mm på Skrivarakademien. Vill ge det här manuset alla förutsättningar det kan få – för det har potential. Sen kan jag låta magin (och de underbara timmarna vid tangentbordet) starta.

Att vara mänsklig på en tunnelbana.

När jag läser en bok brukar jag ta ut de stycken som jag tycker särskilt mycket om – och fundera på varför.

I de allra flesta fall tror jag hemligheten är: igenkänning. Här är ett avsnitt ur "Artighetsreglerna" av Amor Towles (vilket vackert förnamn...). Han gestaltar så vackert hur en storstadsmänniska känner sig på tunnelbanan i NYC på 60-talet och skapar därmed igenkänning även för storstadsmänniskan 2012:

"Alla som har åkt tunnelbana två gånger om dagen för att tjäna sitt uppehälle vet hur det är: när man kliver på visar man upp samma yttre som för kolegor och bekanta. Man har fört det med sig genom spärren och förbi skjutdörrarna, så att medresenärerna kan se vem man är – framfusig och försiktig, kärleksfull eller likgiltig, stormrik eller arbetslös.

Men sedan letar man upp en sittplats och tåget åker iväg, man kommer fram till nästa station och sedan nästa igen, somliga stiger av och andra på. och under inverkan av tågets vaggliknande, gungande rörelser börjar den omsorgsfulla skapade fasaden glida av. Överjaget löses upp medan tankarna snart strövar planlöst över de bekymmer och drömmar man har – elelr, ännu bättre, skingras i en hypnos där till och med bekymmer och drömmar bleknar bort och kosmos fridfulla tystnad råder.

Detta händer oss alla. Det är bara en fråga om hur många hållplatser som krävs. Två för somliga. Tre för andra. Sixty-eight treet. Fifty-ninth. Fifty-first. Grand Central. Vilken lättnat de där korta minuterna var, då man med garden nere och ofokuserad blick fick uppleva den enda sanna tröst som mänsklig isolering kan ge."

En utmaning.

Fick en utmaning av bloggaren/snart debutanten Helena Milton att lista 8 saker jag är bra på. Here it goes:

Jag är bra på att:

... bygga meningar.

... skapa nya ord. 

... steka pannkakor.

... prata med hundar.

... älska.

... ha idéer.

... peppa vänner.

... hitta nya favoritrestauranger.

... njuta av mat.

... bryta regler, (som att komma på fler än 8 saker jag är bra på).


Skickar utmaningen vidare till dig som läser det här.